Jag var så oflickligt vital, obeträdd av livet
Vem var jag, om inte rookie på dryga andetag
Självmant och gråögt tog jag det stora klivet
Jag förstod mig aldrig på mina sargade anlag
Att jag blivit evigt tuktad av min inre cirkel
Det fick mig att missförstå alla kärlekens ord
Likt förbannat varje gång jag fick mina utspel,
så kände jag mig alltid i slutändan bortgjord
När jag som svagast egentligen var mest hel