fria från historia
inatt skapade vi musik som grannarna inte uppskattade
i din rytm blev jag
blind och galen
det fanns inte två säten ihop på bussen så du satte dig framför istället,
det störde oss men jag
krokade mig fast vid dig
lutade ditt huvud bakåt och kysste dig
fast vi sagt att vi slutar
där natten slutar
där våra kroppar slutar
någonting med bristen på fortsättning är så
befriande
vi stannar i den här sekunden, vi som är vaktmästare i framtidens sköra luftslott
jag pratade alla språk inatt
på bordet på stolen med benen runt din midja,
vår koreografi var ny men välbekant
varje steg var en fråga
likaså ett svar
nu tänker jag på dig
- jag, som är fastkedjad vid kravlösheten! -
på stötarna som går genom kroppen
när dina händer fäster sig vid min rumpa
på alla dina ljud och alla symfonier
på hur jag släpper spänningen i ryggraden, blir ektoplasma under dina fingertoppar
på att vakna imorse var den bästa känslan jag haft sen jag lämnade landet
på att fjorton minuter smälte mot din bröstkorg
och vi fick springa till bussen
på att vilja stanna
på att för en gångs skull inte vilja lämna och låta tiden fortsätta
på alla gånger dina höfter varit tryckta mot mina
på hur du känns i munnen mot tungan
på alla ljud du lockar ur mig, de lämnar min kropp som fåglar, släpps fria och flyger mot himlen
på fingrar, mina,
som hålls i schack för att inte
hamna hos dig igen
ikväll igen
fast mer än bara kåta lemmar vill
för att jag har rest land och rike runt
jag hittar ingen lycka som den tätt tryckt mot din bröstkorg
på morgonen 14 minuter innan bussen går