Vid eldens ättestupa låg barndomsminnena som förkolnade grillbriketter i rad. Ja, visst var vi oförståndiga. Och vi var pigga och glada, men fick ge efter lite i taget. Så växte vi upp till arg ungdom när döden syntes oundviklig. Nu, vid spillrorna av alla godissorter som tände glädjen känns det livet otillräckligt och suddigt.

Jag börjar bli skör.