Det döda blir åter till liv.

Fåglar sjunger välkomstserenader.

Vinden som viskar i björklövens hår.
Ack, det var inte igår.

Vaknar med gryningen och ser inte tillbaka.

Kom, fyll mig med liv och sol.
Fyll mig med hopp och värme.

Låt det gröna läka och lugna.
Låt dofterna genomsyra min dagar.

Ge mig styrka att åter känna det fina i mitt liv.
Låt broder vind och syster sol smeka min hud och
ge mig lusten och lystern tillbaka.

Har länge vandrat i de mörkas dalar.
Blundat för mönster och monster.
Inte lyssnat på förnuft eller varningar.

Tappat tron om liv och hopp.
Om kärlek till min egen spegelbild.
Gått vilse bland minnen.

Men sen kom han med vårens smekningar.
Lät mig blomma på riktigt.
Höll mig ömt och säkert.

Jag fann mina förlorade systrar.
Viskade till deras drömmar.

Vårens tårar födde mitt mod, min kraft.
Vårens vindar blåste liv i min kamp.
Vårens strålar värmde mitt kalla inre.
Vårens löften gav mig rösten tillbaka.

Med vårens vördnad står jag längst fram.