VID FLODEN MOLDAU
Du är ingenting jag får vart jag än vänder mig och min kropp är ett system, aktivt
verksamt sysselsatt.
Andningen stegrad
höjning av puls
hjärtslag i utvidgning
Dumheter i mellanrummen.
Expansion,
acceleration av hud
_elda upp_ scenen där händerna möts över bordet
där du tydligt kontrollerar hjärtat innanför skjortan;
löser ut vakenheten
Bakom våra ansikten spricker en längtan,
en inlåst ivrig rodnad.
I fristaden brinner ögonblicket, för att påminna oss,
förgänglighet.
Du rinner ut och in i mig,
upp och ner.
Vi är kött
det går en linbana mellan våra stämband,
mellan intonationen och orden i kinden.
Och huden har låst sig.
Åtrå, bara i ögonvrån,
bedjande, medgörlig,
och med motstånd.
Urkraften kommer till ljudet av cellon. Din upphetsning, underlägsen. Din kåthet gör dig tillgiven. Du reducerar all varseblivning till den.
Och bara fåglar som publik. Solostämman sticker ur tumultet. Vår kanon överröstar gatan, bilsuset. Det knäpper i trät, det knäpper i huvudet. Vi är sakta hovslag. Vattnet markerar slutet.
Jag skapade en dröm ur vilken vi inte kunde slita oss. Där satt käklinjen och skjortan och ögonfärgen och handslaget och den mjuka rösten.
Omedvetna om hur ögonen våra läcker. Drömmen om varsamt och täckt av allvarlig litteratur.
Nu är allt tårgas och handgranater.
Ögonlock ogenomträngliga.
Tigande tystnad, stigande dröm.
Sluten dörr till verklighet.
I den här världen är du obunden.
Och vi får vår egen Pragvår.
Den vackraste stad av sten.
Vi skulle bo vid Karlsbron.
Det är ett krig du drömmer om, en brottsplats, här är vi inga hjältar.
Striden skulle vara gemensam
upp till försvar;
separera nerverna från drömmarna
allt som är fel med förbindelsen
***
Det börjar vid ett torg. På rådhusets yttervägg sitter den astrologiska klockan. Vi trängs med de andra, turisterna, för att se varje heltimme och var och en av de 12 apostlarna. Uret visar årstiden, planeternas placering, solens rörelse och månens bana. Vilken timme det är syns inte; urmakare Hanus blev blind och förstörde visaren av rädsla innan han dog.
06.00 Solen i oxen
Gryning.Vårfåglar. Spinnande vibrato.
Mitt läppstift, våra lakan.
bröd gärna nåt med valnöt
Floden när dimman rinner över den.
Öppningarna i katedralernas kupoler, som oxögon,
som en loge nära scenen för att förhindra insyn
en liten, oval öppning
för oss att spela på och ut och runt
09.00 Månen i stenbocken
går för morgonkaffet
förbi vanedrinkarna och frukostölen
genom den tjeckiska kubismen som genomborras av
tevetorn, ja?rnva?gsra?ls och spårvagnslinje 22
Över det öppna torget, med namnet vackrast, spretar smala gra?nder ut i vinstugor
och det judiska gettot
hänger på mina höfter
som en utsliten kjol
Staden håller upp skyltar mot katedralerna och slottsområdet och valvbroarna
o?ver Vltava som gömmer en arme av riddare och ett tydligt koncentrat av Europa.
du säger att
rainer maria rilke
skrev asymmetriskt
jag håller inte med
11.00 Merkurius i tvillingarna
Snurrig arkitektur; spetsbågar i harmoni med broarna, välvda.
Monument med pelare i alabastersten och växter som kväver fasaderna.
Spända rosettfönster, färgade glasytor. Mosaikmönster i enorma proportioner.
Bo?hmisk kristall
ofärgade glaskärnor
skikt av ett blodrött överfång
både nedsänkt och svagt upphöjt
från bakgrunden.
Du säger att det är benved och jag säger benved växer på träd. Du säger sen att titta, att blomman är rosenröd för att varna djuren. Jag säger att fåglarna äter den ju.
Om mer än 5 frön förtärts bör Giftinformationscentralen (telefon 112) kontaktas.
Dödsfall hos vuxen har inträffat efter 36 frön.
Balkongerna är tjocka vidunderliga pärlor.
ingen grafitti säger du
bara konst
konst och lösa hundar
och de nyponröda fasaderna glittrar utmed sagostråket
vi går förbi kafkastatyn
den är inte stor
inte längre
Fotokonsten; nästan uteslutande slanka kvinnor, starka,
som håller upp lampor,
med släta kupor
i alla starka färger
Istället för Picassos kvinna med gitarr,
en hård kropp
cirkelformade drag
hjullika
koniska
Fotografiet visar kvinna. Röd klänning. Vi går in i varje ateljé som kunde tänkas sälja det.
du viskar andra ord för kullerstenen
säger
stenbeläggningen är stjaärnmönstrad med stadens vapen
Nu skrattar vi åt turistigheten i att vi tar häst och vagn till en vemodig kyrkogård kantad av skuggiga promenadstråk.
I gravarna ligger kommunistledare och regimens offer.
Medan vi lapar det orangea solskenet som slickar sig över prostitution och proust ser vi inbuktade fönster i klaustrofobiska kvarter. Benhuset.
tumskruvar
sträckbänkar
tortyr
människor har jordfästs i tolv lager
100 000 ligger begravda
guiden berättar
för att få ordning på högarna
stuvas
benen upplagda
klockformade
här finns en sexarmad ljuskrona
minst ett av alla skelettets ben
kransar av dödskallar
komplett altartavla
dessa gigantiska pyramider av staplade ben
är kors
är bägare
12.00 Venus i kräftan
för att hitta aptiten igen
den usla viltsvinsgulaschen
nog godare än den ser ut
flottigt brödknödel
finns det bara kött och sås och bröd?
13.00 Mars i väduren
Promenaden tar oss till den pampiga järnvägsstationen, därefter utkiksplatsen.
Vi sätter oss på muren; dinglar med benen.
I vår överblick ser vi ut över
blanknött klappersten,
täta stenfasader,
palats,
spiror
14.00 Jupiter i lejonet
innerstans högsta
berget svalde kommunistpresidenterna
ett ljust grönområde med äppelodlingar
du berättar om att skogen var som en kram när du var barn.
arvidsäpplen frågar jag
piruetteäpplen säger du
krispiga, saftiga
med vitt skal
den solbelysta sluttningen
kullen som utmanar rätlinjligheten
och vänder ryggen mot kastanjerna
här kommer hackspetten
och det lilla eiffeltornet
där matar de äldre duvorna
där jollrar barnen
där går en frisk bäck
där är det vildare än tamt
där är vi
och joggare
och fågelskådare
där är fingrarna mot höften
inandningen
där lyssnar dina händer efter mina reaktioner
där är insidan armen
ovansidan underarmen.
nu till slakthusområdet; scenen byter skepnad
blir en myllrande marknad
kasperdockor
träleksaker
äppelsort
samma kanderade äpplen
samma vildvuxna ekar
skateboardaåkare och barnvagnar
paviljonger, parkbänkar
stalinmonument.
statyn är sprängd i bitar
16.00 Saturnus i skytten
vi koncentrerar solregnet mot en punkt
över konserthuset och symfonikerna
vi vågar oss till operans flärdfulla balkonger
nej, för mycket toner mozart
för mycket don giovanni-librettister
en låg sol
ett stilla sken från rödtegel
de säkra händerna håller handen i ett hårt tryck
käklinjen, låret
fingertoppar läppar
18.00 Uranus i väduren
kvällen stillsam
till slottet för vägen dit
för flodstränder
för att få gå genom den hotfullt magiska porten
ljus strömmar genom målade fönster
fästningen en massiv labyrint av salar, murar och värn.
ett kungahem,
startpunkt för krig
du kommer åt min nacke
sidan av min rygg
mellan skuldrorna
din panna och andning mot min rygg
stjärnhimmel i taket
tävlar om uppmärksamhet
kristallkronor, ljus på borden
vattnet porlar i entren
flerrätters för ingenting
inlagda päron
ett glas friskt pärlande
en taklampa som en jättelik böna
uniformerade kypare
20.00 Neptunus i fiskarna
popo cafe petl och studenter
rom och cola för en tia
källaren
svettigt
trångt
vi får en ny öl och ett streck på en papperslapp
om vi inte säger nej
stolsben med lökformade svullnader
taklampor i hamrat järn
stora öppna fönster ut mot gatan
smårutor i ovandelen
jag röker för mycket
bordslampor i koppar
staropramen flödar ur
Jag tvingar dig till karaokeklubben,
berättar att sen finns det en klubb där bill clinton spelat saxofon
vi sjunger högt genom slitna arbetarkvarter
belönar oss med jazzscenen
Hemingway bar för grandiosa drinkar
du säger att det är hemingway
som har sagt det där som jag vill tatuera in
SHOW DONT TELL
men jag säger att det är tjechov
"Säg inte att månen skiner; visa mig glimt av ljus på krossat glas. "
vi fortsätter bråka ord
frivol ekivok frivolt frikort
tillbaks till matsalen
för att låtsas att vi har råd
smeker vi möbleringen i ek
går världsvant runt bland det inrökta
man får röka överallt
men inte här
inte längre
höga stolsben
som barstolar
fat med öl
höga ryggar
överallt rosor
äpplen i relief
vapensköldar
spår av guldmakare säger du
pretto säger jag
vi sätter oss vid vattnet
kentucky fried
titta trampbåten
att jag låter som din dotter
lyktsken lyser fotsteg
guider
skuggor
din hand under min tröja
din hand om min höft
spänd, avslappnad
22.00 Norra noden i vågen
vid vattendraget trotsar en ostyrig samling av broar
där vi älskar med hänglåsen och flöjtisterna
och de som målar karikatyrer
flottor av vita svanar simmar under valven.
vi matar dem.
jag vill bada!
handen i mitt hår
handen runt mina handleder.
23 Ascendenten i lejonet på gränsen till jungfrun
man kan inte tvätta skrattet från våra tungor
fortfarande sväljer marken våra kroppar,
silhuetter syns i smutsen
på väg till vindsvåningen
mellan körsbärsträd och händer
dofter
del av kyssar
00 Ceres i vattumannen
vi når varandra
när tidig morgon
möter sen natt
***