solen värmer akaciaträet
svart plast doftar av penséer och lavendel
gatans nysopade damm virvlar
bakom en väloljad BMW
faller likt snöflingor och blir till
någons smuts

jag känner hjärndimman krackelera
bruset tystnar och jag hör igen
min fysiska reaktion
på en teoretisk katastrofmöjlighet
lamslående
en hel torsdag bortsvept i bomull

Nu när tidvattnet sjunkit
står allting klart
en örfil rakt i ansiktet
aldrig har jag varit så i synk
med min kropp
Sårstark

verkligheten, existensen
trosbekännelsen och kärnan
vilken version du än svär
dig till
vilken sanning som är din
Är det Du som väljer.