Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bortglömd

En kvinna vandrar
på obestämd tid
längs korridorerna
som leder henne
längre in i sig själv,
aldrig ut eller hem
Hon blundar ibland,
lutar sin tunga själ
mot kroppens kanter,
faller sakta i glömska
till personalens tystnad




Fri vers av Den skrivande tysta
Läst 506 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2018-05-11 13:30



Bookmark and Share

  charlotte VIP
fint skrivet, påminnr mig om tio rs jobb med svårt dementa och gamla
2020-05-23

    carinamnm
Denna text är värd all uppmärksamhet och beröm! Briljant!
2018-05-21

  Spik
Du beskriver en människans ensamhet så väldigt bra!
2018-05-20

    ej medlem längre
En väldigt bra dikt. VÄLDIGT bra. 10/10
2018-05-17

  Flisan VIP
Wow wow WOW!

Vill bara läsa den om och om igen.
2018-05-12

  Carl-Johan Bachofner
Vacker och ödesmättad dikt. Tänker att det är de anhöriga som glömmer henne mest.
2018-05-11
  > Nästa text
< Föregående

Den skrivande tysta
Den skrivande tysta