Nu är det inte långt kvar!
Det fanns ett avsnitt av loppet som blev totalt förmörkat så man inte kunde se varken vägen eller de omgivande ljusen utan var helt beroende av sin intuitiva resonans medan många gick rätt in i fångstredskapen de försåtligt utlagda saxfällorna och fallgroparna i mörkret Det var under hösten de såren med levrat blod vandrade vi som förlorade på ändlösa gator av asfalt och external kyla och du sade aldrig ett enda ord helt inkapslad i de osynliga väggarna men vi sniffade lim ibland och kände oss mera levande tills nojorna kom och vi skakade av rädsla medan skuggorna inom oss manifesterade sig runt omkring sade du plötsligt oväntat ”vi dödar oss inuti och blir lika kalla som den eviga vintern här” Nu är det inte långt kvar till nästa vägkrök och fast benen redan krampar så vet jag ATT vi kommer att klara den återstående sträckan i detta lopp som aldrig kan bli dött lopp och jag ser oss spurta över mållinjen med lyfta händer och den där strålglansen över ansiktet gång på gång medan våra trogna fans höjer bubbelglasen och jublar i all oändlighet
Prosa
(Kortnovell)
av
Goraxy 89 Orion
Läst 828 gånger och applåderad av 24 personer Utvald text Publicerad 2018-05-11 16:31 Författaren Goraxy 89 Orion gick bort 2019. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.
|
Nästa text
Föregående Goraxy 89 Orion |