8. 
Den vidriga känslan satt djupt, jag var smutsig, besudlad. Ruben ville blod, han ville blöda, eller att jag skulle. Jag hade äcklet i kroppen, det som var Rubens drivkraft, jag stod inte ut. Jag måste stoppa våldet. Det var så starkt att min rädsla blev oviktig, och jag var kall och klart beräknande. Jag hade inte råd att misslyckas.