I gryningsljuset en stilla morgon

När naturen luktar nytvättat och fräscht 

Då känns det tungt att uptäcka

Att själen andas vemod

Och att vart andetag känns tungt

För trots att solen lyser på nyutslagna blad

Är det som om jag inte kan se och känna

Allt det som andas hopp och frid

Ty mitt hjärta gråter blod

Och vårbäckarna som porlar i yster dans

De får mitt inre att vilja gråta

Om jag bara gav mina slutna ögon en chans