Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Min själ

Till min mamma som reste till horisonten!...

Jag kan inte sova och min själ förenas med henne...
Som luften som går och går mellan tillvarons gränser...
Hur kan jag leva utan henne?
Livet är nu svårt...
Var finns det livet?
Var bor det, detta liv?
I vilket hörn ska jag hitta tillbaka till livet!
Alla saker är tomma när hon försvinner...
Det livet är en stor lögn...
Det livet är floden som rinner emellan dina fingrar...
Min kärlek är som en mellanhand, så att kan jag bo...
Vilken resa det är, men vilket är syftet med den?
Rör mig så att känner att jag har bott här ett litet tag!
så att när hon lämnade, min själ lämnade med henne...
-----




Prosa av Ibrahim Zoro
Läst 305 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-05-16 04:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ibrahim Zoro
Ibrahim Zoro