Hon ville hela sitt liv visa sin konst!
Men den var inte legitim, hon hade aldrig gått på någonting som hade med konst att göra!
Inte konstfack, ingenting prestigefyllt, sådant som skapar jobb i konstvärlden!
Betydde detta att hon inte var legitim i en värld av konst?
Jo, det var hon!
Hon skulle skapa så länge som hon levde!
Och hon älskade konst, i både skrift, och andra mer abstrakta uttryck , så mycket, så att hon trodde till och med att i efter-livet, på andra sidan, skulle hon finna det för otroligt, om hon inte fick lov att skapa på något sätt!?
Och om det var så, att folk fick kännedom om hennes konst, först efter hennes död, för att till exempel hennes make fanns kvar i livet, och deras eventuella barn förvaltade det hela, och visade upp!
Mannen kanske inte förstod allt som hon gjort, men han var stolt som en äkta Tupp!
Och tillsammans skulle familjen förvalta egendomen, som en gång varit hennes och som hon hade hoppats skulle bli hennes inkomst på hobby-nivå, eller mer, att någon skulle bry sig om vad hon gjorde! Att hon skulle förmedla vad hon ville, med det hon hade skapat, och att konstens besökare skulle förstå! Kanske att de inte förstod, och då skulle de ta upp det med henne, men nu var det alltså för sent!
Hon hade dött, hon hade blivit en Konstens martyr! Kanske att man bara kunde enligt gemene man bara bli en martyr, om det hade med religion att göra, men hon tyckte nu i livet efter-detta, att martyrskap även skulle innefatta henne och Konsten, hon hade verkligen gett allt för konsten! Hon hade levt i Konstens Värld! Om det så bara var hennes egen, för hon var inte personen som alltid besökte en ny konstnärs-tillställning på olika muse`er i stan , hon besökte någon gång då och då, ett litet Vernissage, i Bergkvara!