" När ska du hämta dem?" sa   Adam, 17,  till sin kompis Liam,20,.

"Snabba nu! Jag har inte tid, snart är polisen på platsen, jag hör av mig" ropade Liam med låg röst. Och körde snabbt därifrån.

När polisen var på platsen var ingen där. Utom fåglarna som pipade tillskillnad från sin vana i sorglig röst. varför var de ledsna? ingen vet om det, men kanske var de så för att de stod där maktlösa medan de såg ungdomarna misshandla sig själva genom att de drogar. vilken paradox är det! Även fåglar har förmogan på att anklaga dumheterna som människan gör mot sig själv!

När Adam kom hem hade hans pappa precis kommit hem.

"Men pappa vad är det med dig? är allt ok med dig?" sa Adam nyfiken när han upptäckte hur trött hans pappa var.

Han såg ut att vara trött, utmattad, kraftlös, nere och  till och med skakad!

"Inget speciellt, bara lite trött tror jag, jag hade mycket att göra idag"  sa pappan.

"Ok! Behöver du hjälp med något pappa? om du behöver hjälp så bara ropa på" sa Adam.

"Nej! Bara gå nu härifrån och lämna mig ifred" sa pappan medan han höll mobilen i handen. Han lät som att han väntar ett viktigt samtal.

"Ok pappa godnatt, ta hand om dig" sa Adam och undrande inombords vad hans pappa håller på med.

Adam kunde inte sova på riktigt. Han fick inte sin "drogdos" som han brukade ta varje kväll. Han försökte ta sömnmedicin som hjälpte till så att han blir lite sömnig, tills hans kompis ordnar dosen från langaren. Han stal medicinen från pappans låda.

Morgonen släppte fina gyllene första gryning. Vilken härlig första början!

Men så var det inte för Adam, eftersom han slogs mot mörkret för det att försvinna och på så sätt kommer morgonljuset fram.

En timme efter frukosten som Adam knappt ätit en bit ifrån ringde hans kompis.

"Har du hämtat kakan?" sa Adam till honom. Kakan är den hemliga koden för att dölja deras affär och lura polisen i fall blir de avlyssnade.

"Ja visst, kom bara till lilla torget, då träffas vi där och tar en kopp kaffe, kakan är ju godare med ett härligt varmt kaffe" sa Liam och stängde av luren.

Adam snabbar sig och vill dit så fort som möjligt, även om han fick åka molnen så tvekade inte han att tacka JA.

Liam var så snabb också men han fick ett samtal som ändrade hela  planen på att dela kakan med Adam. Hans mamma ligger på akutmottagning på grund av svår olycka.

"Hallå Hallå, tyvärr kan jag inte komma för min mamma har varit med om en olycka" sa det Liam tårögd .

"Hej Liam, oj då vad tråkigt att höra" krya på henne hoppas allt blir ok med henne, men Liam hur ska du fixa kakan till mig, jag är inte på gott humör och kan skada mig själv, det är dags för mig att ta den nu och det vet du" sa Adam och hela hans kropp började reagera ovanligt snabbt!

Men stackars Adam, för att den enda källan för hans kaka är Liam

"Oroa dig inte min vän, du har hjälpt mig hela tiden och kommer inte svika dig,  jag kommer fixa en som ska skicka någon som kan hämta den goda kakan till dig, men snälla Adam var på tiden på platsen för att mannen är jagad av polisen och det som  väntas bara är att polisen fångar honom på plats. Jag kommer ge honom några allmänna uppgifter om dig, håret, längd, keps , ja så du vet så att han kan känna igen dig " fortsatte Liam och sa "hejdå"

"Ok ok, bara få honom att snabba sig, snälla Liam, tack och hejdå"

Inom en halvtimme var Adam på lilla torget med sin keps som täcker halva ansiktet och väntade på mannen. Liam hade sagt till Adam att mannen skulle fråga om en tändare. Och mannen hade  också en keps och en lång svart rock där han rullade kragen runt halsen.

Adam satte sig bredvid ett litet bord och nästan räknade till miljard eller biljon tills mannen kom bakifrån och sa " Har du en tändare tack?"

Adam blir chockad då, denna röst känner han igen.

Snabbt stod han och alla drömmar om kakan som han drömde om var borta på ett ögonblik. Och snabbt  vände han sig  bakåt. Våldsamt överraskad såg han ut .

"PAPPA?" skriker Adam högt.

Nu vet man varför fåglarna pipade då han och Liam stod och drogade under trädet. De insåg det som inte de såg.

De insåg även det som inte pappan insåg.

De insåg att i den här världen finns en pappa som är beredd att döda sitt eget barn på sina egna händer. Det vill han inte göra helst men det gjorde han ändå när han inte tänckt sig att kan hända och hamna drogerna i sitt eget barns näsa.

Så sant om den som sa att människan är det enda hotet mot naturen. Inte bara mot naturen utan mot sig själv också.