Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sång till Jennifer

Vi vände på smutsiga stenar
och reste den bro vi bränt
Men alltid lurade sveken
den dörr som stod på glänt

Vi sökte i tiden tillbaka
till nåt som aldrig var
Vi kunde inte resa
ej heller stanna kvar

Vi stod vid det blanka spåret
där varje tåg gått förbi
Och frågan som vi ställde
vad värre kunde det bli?

Å Jennifer, Jennifer
vi hade båda varit där förut
där allting plötsligt tagit slut
Å Jennifer, Jennifer
vi reste till varsitt land
jag släppte dig ur min hand

Men kanske vi möts igen
men aldrig liksom då
Vi känner båda sveken
som aldrig kan förgå

Men kanske solen lyser
på de själar vi lämnade där
Inuti finns det en längtan
till tiden vi hade så kär

Men ser jag dig vid spåret
där inga tåg längre går
ber jag dig följa andra
och helt vitt skilda spår

Å Jennifer, Jennifer
vi hade båda varit där förut
där allting plötsligt tagit slut
Å Jennifer, Jennifer
vi reste till varsitt land
jag släppte dig ur min hand

(Copyright © ULJO)




Bunden vers (Rim) av ULJO
Läst 257 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2021-10-28 06:51



Bookmark and Share


    Elisabeth Nilsson VIP
Finstämt och berörande diktat om en kärlek som var en gång.
2021-10-29

  Änglaögon
Vemodsvackra rader.
2021-10-28

    Lena Staaf VIP
Vacker och vemodig dikt om en relations omöjlighet och avståndets smärta.
2021-10-28

  Susen VIP
Vemodsvackert. Mycket fin skildrat.
2021-10-28

  AiA Maria den fria

Sorg
Smärta


Finstämd Vemodslängtan!

Tack!
2021-10-28

  Öknens Ros VIP
En sång om sorg och smärta, väl diktat.
2021-10-28

  Maria Sundelin VIP
Full av längtansminnen
2021-10-28
  > Nästa text
< Föregående

ULJO
ULJO