Häggens blomsterblad
For i vinden hade gjort sitt

Färgade prickigt vitt
den ödsliga skogsbacken

Granarna sköt ut sitt pollen
Virvlade rykande omkring
I mäktigt gulbruna skyar

Den gamla ladan knäppte
i solskenet

skriande svalor dök
ut och in genom dess
Trasiga tegelpannor

Mellan skugga och
vilande solsken

Nu var det snart 80 år
sedan Gunnar sköt
Ihjäl sig högst upp

Där inuti ladan i ett
Passionsdrama av
Förlorad förtvivlad
kärlek. ..

Bortglömd låg stenålders yxan,
och genom dess uppskurna
hål grodde havren på åkertegen

Bortglömd susade även
förvildade Syrenbuskar
i vitt och lila bland stugruiner

Där huggormen solade sig
alldeles lyckligt bortglömd

Det bästa var att
få finnas till
för sin egen skull

i den goda försommar
-värmen av tidlöshet

Utan att någonting
annat brydde sig!