Under många år hade jag haft en vag idé, ungefär som ett svagt surr kring ryggraden.

Jag började lite försiktigt med dikter. Sedan blev det en bloggsida. Surret ökade i intensitet, lämnade mig inte i fred. Jag skrev några långa noveller, ett slags följetonger. De kom att bli grunden för boken.

Offerrollen tilltalade mig inte men jag kände att jag måste skriva om utsatthet. Karaktärerna ville bli sedda, jag var helt enkelt tvungen att bli karaktärerna, gå in i dem. Jag måste överge min egen personlighet, mina värderingar, min moraliska identitet. Skrivandet kom att bli som att gå på bio varje dag. Jag visste inte på förhand var jag skulle hamna.

Då jag väl kommit in i rollerna flöt texten av sig själv. Jag målade med breda penseldrag och lätta färger och petade in mig i hörn med starka, svarta tuschdrag. Ibland skrattade jag högt, ibland kändes munnen som ett ilsket streck. Jag trippade runt i päls och högklackat, vrålade i manlig lust, sippade på exklusiva drycker, red fantastiska hästar, bara lät mig bli ett med hela hemskheten.

Genom sylvassa stick av djävulskap och klatschiga stänk av ondska fick livet vara precis så rått som det faktiskt kan vara. Men där fanns annat också, ömhet, kärlek och omtänksamhet, godhet rentutav. Drömmar och möjligheter, svek och fasa, en släkt och dess förgreningar, makt och maktfullkomlighet. Jag forsade fram i tiden, genom årtionden av trender och tidstypiska åsikter och jag älskade processen!

Som författare är man isolerad, nästan utanför tillvaron. Av mina närmaste fick jag tiden och förståelsen och varje tanke, rad och idé synades i sömmarna av min goda vän och fantastiska bollplank A. Hela tiden lästes texten också av andra för mig viktiga personer. Deras åsikter gav mig trygghet. Jag vågade hoppa över moraliska skaklar, flyta ut i det onämnbara.

Det blev en roman om en finlandssvensk släkt. Där finns lyx och flärd, sommar och sol, iskyla och invecklingar. Många intrasslade livsöden bär berättelsen vidare, många av dem vill berättas. Också en skitstövel har en bakgrund, en förståelse, en tro. I trasslet omformas någon annan, bryts sönder, försöker förtvivlad irra genom livets förvirrande labyrinter.

Boken heter I hundarnas timma.