De tre barnen var ett, tre resp fem år gamla. Femåringen var en pojke som ofta kissade på sig till föräldrarna stora förtret. Nu hade mamman några ärenden att uträtta i stadens centrum och hade lyckats pälsa på de små. Rätade på sin något värkande rygg. Hade hon glömt något?  Under några sekunder var det lugnt i hallen.

Hon nyttjade tillfället till att fylla den begagnade PET-flaska med frisk kallt kranvatten vid diskbänken i köket. Det gav henne goda vibbar, när hon packade ner flaskan under barnvagnen. Det hade hänt att hon kunde koppla av vid stadsparkens stora sandlåda någon gång, och pusta ut med detta då ganska ljumma dricksvatten, men ofta kom flaskan hem igen oöppnad. För att lätta på alla bördor fyllde hon den bara till hälften. Mera drack de aldrig.

Nästa steg var att ta det lilla sällskapet till lokaltåget, invänta nästa avgång och få på de små yrvädren i samlad tropp, inklusive barnvagnen. Ibland fick hon hjälp uppför tågvagnens trappa, men inte denna gång. De gick på med sedvanlig möda och hon såg fram emot en välbehövlig dusch sedan hon kommit hem och maken kunde hålla ställningarna i familjen. Hon skulle precis sjunka ner på ett säte, ner pojken behövde kissa. 

Med honom var det bråttom, så raskt gick hon till tågtoaletten. Upptaget. Snabbt till nästa toalett. Också upptagen. Pojken jämrade sig högljutt och hon visste att det skulle bli ganska vått i byxorna snart och dagen skulle därmed bli förstörd. Hon tittade sig omkring. Ingenstans kunde pojken kissa! Såkom hon att tänka på det utrymme som var outnyttjat i PET-flaskan. Under ömsom medlidande blickar från medpassagerare, ömsom uppskattande, löste hon detta så mänskliga problem, och allt var frid och fröjd.

Hon hade en lång lista av saker som skulle uträttas. Barnen hade hela tiden sina egna, högst olika agendor, men allt gick som det skulle. Hon var belåten med att hon fått så mycket uträttat, och på hemvägen i tåget sjönk hon återigen ner på ett säte för att pusta ut, kände hur törstig hon var. Hon tog rutinmässigt fram sin PET-flaska, men inte i parken utan på tåget...

... Men även denna gång var toaletterna upptagna, och fönstren gick inte att öppna..