i vårt innersta förslutet
pågår oavbrutet ett färgspel
minnet från Vintergatan
andas där
elden som sprakar
i vår vintersjäl
husen kan vandra i dimman
vi ser ett landskap en rymd
som inte är av mörker skymd
för på andra sidan finns en passage
en väg från en punkt till en annan

jag hör dig andas
under barken är en siare gömd

du går på en strimma av ljus