en så märklig vår vi fått
plötslig började solen åter lysa
våren fick då brått
längre behöver vi inte gå och frysa
värmen breder ut sina vingar
se hur ljuset öppnar sin dörr
i vinden vi åter oss svingar
mot allt som varit förr
vi blir ett torn mot solen
bönstängeln som sig sträcker
svänger med blommiga kjolen
och mot ljuset vi oss räcker
vaknar med bevingat hjärta
till en ny dag av kärlek