Jag gräver gropen
inte för andra
Men väntar själv däri

Självsamhetens skymmningstempel

Jag låser min dörr
andas ljudlöst i mörkret
öronbedövande tystnad

Egenhetens välbekanta ljud

Låter min blomma växa fritt
drömmer om
dagar
Nätter utan begränsning.