Får gåshud raspet

från fjäderpennan lumpna

motsträviga ark

i fotogenlampans sken

rinner meningslösa ord

plumpt försök fånga

minnen som bleknat sjunger

på sista versen

spretar mellan raderna

framträder not efter not

utan sammanhang

sirligt snirklad anfang följt

av de gemena

bokstäverna som släpar

på de tunga minnena

skymmer sikten för

det självklara att livet

också haft sina

ljusa sidor andats lust

och mycken glädje ibland