Det är alltid enklast att lägga märke till dig när allt är mörkt och hemskt, du som kallas livet. Då vill jag inte längre ha dig kvar. När det är ljust även de mörkaste stunderna, då finns du där utan att säga ett ord. Då är du bra och låter mig vara i fred, då låter du mig vila efter varje känslofylld dag. Då när jag behöver dig som mest, då visar du dig inte.
Tänk att också jag kan få tycka om dig, tänk att också jag kan få förtjäna dig. Tänk allt ljus som gömmer sig bland allt mörker, plötsligt tittar det fram som en springa genom fönstret.
När strimman äntligen blivit till en stark sol, då slår du mig tillbaka till skuggan.