Det var en mörk kväll och trädens grenar svajade över hustaket. ?Kvinnan vaknade med att något kändes fel men hon kunde inte säga vad. ?Hon klev ur sängen försiktigt så inte hennes man skulle vakna och gick sen in i deras sons sovrum. ?Hans rum var mörkt och en bris från hans öppna fönster svepte in. ?Hennes känsla av att saker var fel blev bara starkare och starkare men hon bestämde sig för att gå tillbaka till sitt sovrum och försöka sova. ?När hon kom in i hennes sovrum ställde hon sig vid fönstret och kollade ut över skogen när hon såg en svart skugga springa längs husväggen. ?Paniken kom och med små steg skynda hon sig till telefonen men hon hörde inget ljud. Telefonen funkade inte, något eller någon hade förstört telefonledningen. ?Nu var allt slut, om inte telefonen fungerade så skulle dem aldrig få hjälp.

Hon sprang tillbaka till sovrummet och väckte hennes man men han vägrade kliva upp. ?Allt som hon hade sett trodde han inte på. Hennes mediciner var visserligen starka men det här var verkligt. ?Hon började känna adrenalinet pumpa när hon hör ett stelt skrik från sonens rum. ?Hon springer det fortaste hon kan och när hon står vid tröskeln till hans rum så stannar hon. ?Mitt ur mörkret kommer deras son ut med en blodig arm och varje gång han tog ett steg droppade små blod droppar ner på golvet. ??Hennes tårar började rinna längs kinderna när hon satte på bandage runt hans arm. ?Dörren till badrummet öppnades sakta och hennes skrik ekade i rummet. In kommer hennes man som hade hört allt oväsen och skräcken i hans ansiktet fick henne att sluta skrika. ?Nu visste han att det var sant, att det finns någon här och den person var kapabel att döda. ?

Hennes mediciner hade inget med det här att göra. ??Ingen kunde hjälpa dem, deras lilla stuga kunde inte skydda dem mot mörkrets alla skuggor.?En smäll hördes men ingen vågade kolla vad det var. Tillslut så bestämde sig mannen och sonen för att kolla vad det var och med varsin ficklampa så gick dem ner till källaren. ?Hon kände sitt hjärta i halsgropen när hon stod vid trappans kant och såg det sista av deras ficklampors ljus.?Flera minuter gick och inget hände och kvinnan började bli mer och mer orolig. ?Precis när hon tog ett trappsteg ner kom hennes son upprusande med blodstänk i ansiktet och på tröjan. ?Kvinnan tog ett steg tillbaka och satte sig på golvet bredvid sin son som låg helt utmattad på golvet. Varje ord han försökte få fram omvandlades bara till små flåsande skrik. ?Hon bestämde sig för att ta reda på vad som hade hänt där nere, hur rädd hon än var. För varje trappsteg hon tog blev varje andetag svårare och svårare och när hon var vid sista trappsteget kunde hon knappt andas. ?När hon satt ner foten på det kalla källargolvet kunde hon känna någon klibbig, tjock vätska som fick hennes fötter att bli alldeles hala. ?På hennes högra sida hitta hon sin sons ficklampa som han hade tappat på vägen upp. ?Sakta klickade hon på lampknappen och skenet från flicklampan lyste starkt på hennes mans döda kropp. ?Hon stod alldeles blickstilla och kunde inte släppa blicken från honom. Hennes man var död och nu fanns bara hon och hennes son kvar. ?Hon vände sig sakta om och började gå upp för trappan. Hon kunde inte få bort bilden på hennes döda man. ?Nu började luften bli lättare och lättare och när hon kom upp så satt sonen mot väggen och knep efter luft. ?Hon tog han i armen och började släppa han mot deras sovrum. Men vid tröskeln så tvär stannade han. ?

Han kunde känna hur såren från armen började blöda igenom bandaget och han behövde gå och lägga om det. Hon släppte honom och hon såg han runda hörnet och gå mot badrummet. ?Hon kunde inte bara stå där så hon bestämde sig för att gå in i sovrummet för att vänta på han. ?Hon satte sig på sin mans sida av sängen och kollade på klockan. Den var inte mer än halv två och solen skulle inte börja komma upp först klockan nio. ?Mitt i hennes tänkande krossades hennes fönster och in kom en sten inkastande. ?

Stenen var täckte med blod och runt sten satt en bit av hennes sons tröja. Hon kunde inte sluta gråta men precis då kom hennes son inrusandes i rummet. ?När han ser stenen så blir han lika gråtfärdig som hon men han bestämde sig för att hålla dem inne.? I en lång stund satt de och kramade varandra på sängen men de bestämde sig för att stanna kvar i huset vad som än hände och dem skulle vara nära varandra. ?Deras fotsteg knackade i golvet och ljudet från deras andetag blev bara högre och högre. ?När de var vid badrums dörren kunde de känna lukten av rök. Bakom dem var en stor eldsvåda som hade satts igång i gardinerna. ?Röken fyllde rummet och de var tvungna att krypa ut ur huset och in i skogen. Nu var dem enkla mål för förövaren. ?Ett hånfullt skratt brast ut bakom henne från ett par träd och rösten blev bara högre och högre. Hon var helt ensam, hennes son hann inte ut. ?Hennes huvud började snurra och omgivningen bakom henne blev bara suddigare och suddigare. ?Men mitt framför henne kom hennes son ut med ett hånfullt leende med en stor blodig kniv i handen. Nu var det slut, det var han hela tiden. Hennes son var en mördare och hon kunde inte få sanningen att gå ihop i hennes huvud. ? ??