Psykosens mörka sida ... Jag var i ungdomen när en nära vän till mig insjuknade ... Detta minne har präglat mig mycket i synen på vad det innebär att vara drabbad ... den dagen som aldrig var menad
det var den där känslan du suktade efter så hårt en känsla att stå över allt
du kände hur du sögs med i den där känslan att ha koll att du stod överst bland alla
det fanns inga gränser där du stod det fanns bara ord som ville följa de stred inte inom dig allt ville ut
inga konsekvenser av vad du sa du kunde skrika gasta ja vad helst som om inget sade stopp till dig
jag stod bredvid dig där du stod allt du kände var i en psykoshjärna du hade slukats av en levandedröm
det föll hårtestar från din ena hand flickan låg i sängen sönderriven totalt du kunde bara prata kärlek och värme
i din värld hade ni typ en fling en date men du famlade i en dräpande fantasi hjärtat vill brista när jag förstod ditt dåd
svarta målades hennes ögon så blå så blå staplandes ut från rummets dunkla dimma sedan kom tack och lov polisen och tog dig med
den dagen den var aldrig menad att komma hade du fått vård när jag tog dig dit hade du aldrig spillt hennes eller ditt liv
resurserna saknades aldrig sade domen det som saknats var vett att använda dem så att inget ont mer skulle kunna ske igen
våren övergick i sommar bortom vår makt ...
Övriga genrer
(Drama/Dialog)
av
Solstrale
Läst 217 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2018-05-21 21:32
|
Nästa text
Föregående Solstrale |