Flyg, lilla koltrastFloden vid järnvägen tickar mjukt förbi. Riddaren från öster speglar sig i rälsen. Humlorna ber om lov att ta av sig pälsen Sommarbrisen vänder andra kinden till. Den gamla eken i parken intill skakar hand med en regnbåge på rymmen Pappersbrukets skorstenar hickar likt ett berusat dragspel. Eldens änglar regnar över träkojor och ängar Inatt kommer fler barn än stjärnor att somna hungriga. För dem kommer jag att kriga För dem tänker jag fortsätta flyga. Deras skratt förblir mitt mest värdefulla skatt! Såg nyss en koltrast. Den skyndade bort i all hast. Glömde bort paraplyet En äldre man tog av sig hatten. "Häng med, vi ska dela ut bröd till de hungriga och gå på vatten!" Mitt hjärta är redo att ta sats. Snart är det dags att erövra nästa galax! Knopparna inuti hennes mage brast. De sparkade igår så hårt att månen vaknade till liv och vecklade ut sina vingar Valde min väg i kärlekens namn. I dess famn har jag stupat, med ett leende och utan pass, i Buenos Aires hamn, bland sjömän och måsar Minns kamrater som varit och soluppgångar som aldrig hittat tillbaka; klockslag och handslag som brunnit ut Främlingen är på väg hem. Katarinahissen står kvar - inga bomber har nått hit, inte än Någon ropar att "i Slussen missar man aldrig bussen", medan jag vandrar rakt in i ljuset Lägg undan geväret lilla koltrast! Passa på när mardrömmarna tar rast Nyponbuskarna blommar upp varje gång dina fjärilar nyser. Jag vet att du fryser, men var inte rädd Fyll sommarens lungor med din sång, även om vinternatten varit alltför lång Hus av glas går lätt i kras. Stå dina kast, även om vi åker fast och våra kroppar blir insvepta i svart plast Jordens mjuka grenar kommer att överleva taggtråd och hårda gatstenar; gaskammare och hunger; hemlöshet och batonger Himlens bjällror har ännu inte tystnat. Låt mig nu somna in och ligga sked med Saturnus ringar! |
Nästa text
Föregående Rafael X |