Båge i strålat stoftmoln.
En veranda av varma rör
när du smeker mig ner i
en avgrund av salt ljus.
Jag sitter i bilen, men
åker ingenstans.
Svart förtrollad stressenergi inne i City. Folk är utanför
sig själva. Jag viker mig till en rullande skrattande boll och förälskar mig i en bok.
Hän i ömhet växer min livskänsla till ett åskväder.
Välfärdens Absenta Animi. Människor i skruvad koma.
Bågen ligger ljus i trygghet.
En grön eld lirkar upp mig, och jag skriker springande över ett torg i hänsynslös extas. Det spöregnar smek.