magnolians karmosinröda läppar
lyfts längtande efter humlans första kyss
spireahäckarnas blomsterstinna grenar
stänker doftspår
körsången bäddar jaget
i grönskande vågor
cyklistens skugga glider över
blankpolerad yta

närheten till jaget är aldrig
så tydlig som nu
naturen är hudlös längtan
får andetag att falla ur våra händer
naturen säger oss vid namn
andlöst känner vi ljuset
lyckan sprider sig
genom alltet