Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sonett - Ordlöst förlöst II



Ty lyckans nyck förtryckt kom illa kvickt -
jag släppte greppet längs min svärtepenna
och utan kolet kunde kärlen känna
sitt blod gå fritt från ynkedom och dikt.

I liv förbränt upptändes pennans skikt
där kol av lyckans flykter tycktes bränna
min minnesbank att sprängd i sinnet spänna
en krampomfamning genom händers plikt.

Där bar min barndomslott att ordplantera
i oförstånd och värkta verkligheter
det lilla tänkt och lika illa skrivet.

Men fri från skam skall skalden aldrig mera
på händer vandra barnets brutna meter.
Nu vänder veka fötter fött mot livet.












Bunden vers (Sonett) av anathema VIP
Läst 214 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2018-05-23 05:03



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

anathema
anathema VIP