Svärtan
har tröttnat
på att vara skugga
som ständigt förvisas
till natten

med lätt förakt
för det vita ljusets
oförmåga att lysa

har svärtan
nu flyttat ut
i förgrunden
bländande svart
med ljuslätt
ögonskugga

har tagit över dagen
genom att åberopa
demokratins
spelregler
om rättvisa
och ömsesidig
respekt

begrepp
som kom väl till pass
pragmatiskt
men utan grund
i sitt eget innehåll

för svärtan
är i sig själv
sin egen bild
av sig själv
sitt eget innehåll

som ser fram mot en ny
mörk dag
när fåglarna tystnar
en i taget
just i själva
mörkningen

när allt står och faller
på svärtans förmåga
att övertyga om
sin egen
okonstlade
uppriktighet

när alla mörkar allt
i kompakt svart hemlighet
av ebenholtz
ingen låtsas vara ljus
ingen låtsas leva

alla ser klart
genom att blint spegla sig
i den svarta spegelns
glans

den svarta mullens
längtan
efter mörka
blomkroppars
klockor
ur djupaste jordmån

med beredskap
att låta alla intryck
ta studs mot botten

i gensvar svara
mot den svarta svärtans
klockklang

rymdens nedslag
i det temporäras
hemkomst
i det inverterade
bag bing
big bang