Redan medlem?
Logga in
Vårskrik hittar hemSnurrar i vindar från ålderdomliga skogar vilka förseglats igen av plötsligt nya tider. Överväldigande Jord ger oväntad saliv flöde utan ett andetags minsta tystnad. Jag sa att jag aldrig tänkte ge upp förrän ditt andetag var här o plötsligt stod du bara där. Inte kunde vi väl veta att den där ute så snart skulle hitta in? Förvintrade ruttna löv krattades aldrig bort men lämnades kvar att dö så kravlöst dämpat att ingen av oss två kunde lägga energi på att bry oss mer. |
Nästa text
Föregående Gena |