kondensat
Mellan vilotörst och smultronsorgTidsspannet rör sig över vidderna berör oss till smultrontårar
Timmarna vittnar ännu om dagern Ändå ler kroppen inombords,
Det är förunderligt och hur sinnet värms stilla sträcker vi oss likt kattdjur över förvåningens tidsspann
jag tror att ni en sekund rörde vid andhämtningens egen gestalt, invid tidsflyktens dallrande landningsbana
ser du hur anspänningen sträcker ut tidens rörelse,
tiden reser sig upp ur sin självklarhet
tidsrymdsro
© Birgitta Wäppling, 17 maj 2018
Fri vers
av
© Birgitta Wäppling
Läst 385 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2018-05-23 18:22 |
Nästa text
Föregående © Birgitta Wäppling |