Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Utsträckt hand med en gåva...


Till min dotter.

Min själ lider av ett sår som aldrig vill läka.
Hjärtat är fyllt kärlek – fyllt av alla minnen.
Du, min lilla flicka som vilat i min famn.
Ett mörkt avgrundsdjup förmörkar tillvaron.

Min dörr är alltid öppen för dig – trots ditt
beslut att du inte längre önskar se mig som
sådan jag är – en far. En blek fadersgestalt…
Officerens utsträckta hand gäller mina bröder,
men alltid även dig min dotter till tidens ände…

Förlåtelsen är den yttersta av handling –
försoning med sig själv och medmänniskan.
En dag ska vi försonas – ge livet acceptans.
Åter söker din hand min vid promenaden
efter havslinjen – blickar mot sjunde vågen.

Du suckade, med din blick upp mot mina
ögon - ”så här skulle vi alltid ha det pappa…”

Det finns bara en pappa!

Gåvan!
Mottag du min Gåva med tacksamhet?
Gåvan var en försonings gest som du
returnerade helt utan kommentar till
bokhandlaren som hörde av sig, störd,
hjärtat sprängdes i tusen bitar, något
tack kanske inte förväntades, men att
returnera...
Denna handling får du leva med under
all din levnad.
Det var inte så jag fostrade dig dotter.
Myntet sägs ha två sidor, se det så...





Prosa (100-ordare) av Johanne Rydgren Rilje
Läst 261 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2018-05-24 12:02



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johanne Rydgren Rilje
Johanne Rydgren Rilje