igen sitter jag och funderar
på var jag hör hemma som poet

beat? modernism? avant garde?
kan man vara kulturell white trash?

”kulturell white trash” gillar jag
kanske jag har uppfunnit en helt ny genre?

jag tycker nämligen
att poesi ska vara för folket, för oss alla

poesin ska ut ur ”de kulturella finrummen” nu
och ut på gatan, ut på krogen, ut i naturen

och vi måste få bort stämpeln
att det är så jävla fisförnämt med poesi

poesi är för oss alla, för var och en av oss
och poesin ska handla om och beröra oss alla