Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Året efter

Så fin du är.

Jag var rädd att du inte längre skulle låta mig hålla dig kär. Att det på något vis skulle ha slutat, där.

Men du tog mig till dig och du var fin mot mig. Du var så fin mot mig och den ömhet jag känner, inuti mig är det en helt sjukt stor grej.
Jag vet inte hur det känns inuti dig.

Men din omtänksamhet gjorde mig varm, den värmde mig het. Och jag vet, jag vet att jag inget ska föra på tal för vägen vi går kan vara för smal. För smal för oss att riva upp med det känns okej, att fortsätta gå där med dig.

Med tankar fortfarande i dunkel.
Små häxor som gömmer sig i ruckel.
Det känns okej för de ruckel där de bor, de får plats i sängen, den är så stor.

Att inte tala betyder inte att försöka glömma.
Det kan vara enkelt, något händer inuti medan vi leker kurra gömma.
Vi kände kanske efter och tänkte, att nog kan det vara jobbigt men det kan också vara rester. Rester av en tid som sedan länge är förbi och du är viktig.
För dig är jag riktig.

Och för mig är du det största, just idag är du den största.




Fri vers (Fri form) av Anna Saskia
Läst 116 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-04-20 21:26



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Anna Saskia