sitter intill mitt fönster
ser cirkeln av ljus utanför
som en lykta i mörkret
en värld av virvlar
och måsten fyller dagarna
en ström av själar springer förbi
när vi är den extra handen
för att förstå nöden inom oss

Ser smärtans landskap
i den gamle mannens ögon
ser fingrarnas promenad över filten
rullstolen gungar förskrämt
av den skrälliga hostan
hos många rabblar
läpparnas mantra omtanke
och kärlek till varandra
men utplånas till vatten
i dag vinns popularitet på ett nytt vis
för dom som vill leva
med streberjaget i vår nya tid
det är viktigare än någonsin
att vi ser varandra
i det minsta till det största

Den som missbrukar oss
kommer inte att nå sitt mål
men den som låter oss vara
vad vi är ämnade till
ska vi bära över gränserna
Vi är alla en del av alltet
bär ingen skuld till att den,
som färdas kommer fel
vår uppgift är att bära den trötte
och vilsne den som saknar väg
lika väl som glädjens

vi är alla vägar
och lika mycket värda