Liemannen

Vet inte
när han ropar mitt namn
och jag måste gå


Vet inte
när han tar mig i sin famn
bara att det blir så



Vet inte
hur det kommer att bli
kan bara hoppas och tro


Vet inte
men önskar att det åter blir vi
i evighetens lugn och ro

Bunden vers (Rim) av Marita Ohlquist
Läst 400 gånger och applåderad av 24 personer
Publicerad 2018-05-28 13:22

Skriv ut
Spara som PDF

Ezmeralda Fint skaldat! 2018-06-06

Eva Helene Tro och hopp inför det oundvikliga, fint! 2018-06-06

Niliboy När Herren kallar. vill jag inte vara med. Outgrundligt. Nej, jag vill inte veta....hugaligen, livet är så kärt! 2018-06-02

överlevaren Vemodsvackert....hoppas din önskan besannas! 2018-05-29

DominiQueen Jag hörde det viskas om att han fick sparken, dem nämnde något om "brist på empati" och "inkonsekvent" hur som nya tider, nya seder, det sägs att nu gäller bara lotsning av det som är det vackraste den döende nånsin tänkt ... just DET tar gestalt för högsta möjliga trygghet och så försiktigt sker sen övergången - ni andas i takt tillsammans - ungefär som när ni föder barn optimalt ni som kan :-) - oavsett hur det ser ut på ytan... Det är bara ett rykte .. jag vet inte? :-) Det ÄR ert VI, har alltid varit "Vi" bara det att vår radio här på jorden kan ha lite glapp :-) lugn - Du ska få ro - och säkert massa Änglabus med, de har visst skoj däruppe :-) Puss på Dig som skriver så fint om det som många fruktar, och behöver luftas lika mycket som själva liv-livet... att dö (försvinna) känns i min värld lite överdrivet :-) .. vad jag minns så är att dö det bästa som finns ... Gud så mycket kärlek ... och LJUS.. (väldigt upp-livande faktiskt, enligt min upplevelse...) Kram från Din vän D 2018-05-29

Anya Jaa man kan bara hoppas att det blir bra och värdigt den gången man ska gå. Jag vill gärna möta min man på andra sidan...som jag tolkar in i din dikt också. 2018-05-29

Peter Söderqvist Insiktsfulla rader. Spännande tankar kring att känna sitt öde. 2018-05-28

Nils-Robert Ja ingen har något svar, fast en del "vet" det. Man får tro det man själv tycker känns bra. 2018-05-28

Olof Lagerhorn Innerliga bilder kring en av livets realiteter. 2018-05-28

Maj-Lis Nää, vi vet ingenting...om när han kommer 2018-05-28

Maria Sundelin Våga tro på det bästa Kramar 2018-05-28

Janina Kaminska Insiktsfulla och varma ord. Många av oss hoppas på återförening med våra nära och kära. 2018-05-28

M.Eta Tycker inte om begreppet ”Liemannen” låter väldigt otäckt för mig. Vill hellre flyga på änglarnas vingar till sista vilan. Hoppas man får några år till, tur man inte vet när. 2018-05-28

Blomma-Stjärna så klokt - och vackert skrivet! - om vår kommande död - ja, det bästa är att hoppas och tro på evighetens lugn och ro - i din dikt finns också kärleken som vill evig förening! 2018-05-28

Elisabeth Nilsson Existentiella frågeställningar, kom de flesta kan känna igen. Mycket bra och tänkvärt diktat! 2018-05-28

Larz Gustafsson Du kan istället välja Jesus. Hans famn är behaglig. Vandrar man i sällskap med liemannen kan det aldrig sluta i himlen. 2018-05-28

Gunnel Eriksson En vacker dikt med bra klang. Bra med upprepningen av första raden 2018-05-28

ULJO Livet är en ständig överraskning. Man vet inget om nästa dag. Det är det som är livet. Man kan önska man kan drömma. Men utfallet blir en överraskning. 2018-05-28

Öknens Ros I förtröstan lever vi på hoppet om ett värdigt slut. 2018-05-28

Feliaxel Man vet aldrig men man kan alltid önska 2018-05-28