Ibland räcker vi inte till med allt vi vill. Försök reducera livet till dess innersta kärna och gör det enklare. Genom att leva enklare, frigörs litet av vår jords obevekligt överskattade naturresurser. Vi får mindre att sköta, vilket ger chansen till bättre omvårdnad om det (eller den) som återstår.

Mormor sa: " Så litet jag har och så bra jag mår" ? Idag förstår jag, vad hon menade.

Då vi prioriterar det viktigaste som oftast är att känna och att vara känd. Att låta vårt sanna jag vila i vår handflata och lära känna samhörigheten mellan kärlek och KÄRLEK.
Att acceptera varandra som vi är.

Och en annan viktig sak är att kunna säga "nej". När vi avstår från något, kan vi mera helhjärtat engagera oss i annat. Gläds åt det självklara, se blomman vid din fot, skönheten i vardagen.

Känn formen med handen och njut.
Förvänta dig inget av det stora, men mycket av det lilla.
Dansa runt midsommarstången om du har lust eller ta av dig skorna och gå barfota i stundens våta gräs, känn hur det svalkar i värmen.

Låt lyckan och kärleken till livet blomma!