Jag heter Thomas!
Jag har varit tillsammans med Monika Almquist, grannens är släkt med henne på något vis! Jag har sett henne i krokarna! Jag pratar som att hon ofta är här, det är hon inte! Men jag är en man, som ofta brukar kunna tala för mig, återge med mer exakta ord! Nu kände jag ett behov av att förklara mig, det har inte hänt många gånger i mitt liv! Det är mitt sätt, eller inget sätt alls! Det är något som fått mig att förändras, det Är kärleken! En kvinna! Vi kommer bra överens, hon får bossa över mig, eller jag ger henne friheten att tro, att hon kan bossa över mig! Det är hennes sätt! Hon är minst lika tydlig som jag, men hon skrattar ofta! Det var troligtvis det jag blev kär i! Jag var en ganska dyster själ! En dag hade hon köpt en helkroppsspegel, något som jag aldrig skulle komma på tanken att göra! Hon ville visa att min klädstil inte var smickrande för mig! Hon uppfattade mig, som att jag kunde besvara hennes skratt, antingen med ett skratt tillbaka, eller med någon trevlighet, kanske någon kommentar, eller diskussion! Hon hade en poäng, min Kärlek, när hon sa till mig, att ställa mig framför spegeln, med min dåvarande stil, den var färglös, lika håglös som min själ! Jag var inte lycklig, när jag var hemma, under många år! Jag var lycklig, den korta stunden, när jag precis kommit hem, men inte i det långa loppet, de sex veckor jag var hemma, de sex veckorna till sjöss var bättre! Det tog mig bort, det följde mitt flyktbegär, som fåglarna på himlen, svalorna, som susade och krängde på himlen, och såg ut som att de var jagade av något, men i själva verket var de ute efter något! Lite mygg kanske! Och på en av mina resor, hade jag alltså träffat denna kvinna! Hon var ljuvlig, hon var glad, lite blid, men ju mer vi pratade desto djärvare blev hon, jag sa en dag till henne, att jag kanske gjorde något med hennes självförtroende, hon hade Aldrig hört ordet Självförtroende förut, jag fick lov att förklara, men det gjorde mig inget! Hon gjorde ju något med mitt självförtroende, men det sa jag aldrig till henne, hon måste ju förstå att en man måste hålla på vissa saker, ha vissa hemligheter, ja det som hörde manligheten till, i mitt fall var det att låta henne förstå, charma henne med att JAG gjorde något för hennes självförtroende, men att jag inte behövde bekräfta att HON gjorde något för mitt självförtroende, utan det var underförstått. Vårt avtal, mellan det kvinnliga och det manliga! Vårt avtal mellan oss, för kärlekens skull!