”SYSTER I TIDIGARE LIV” ”GÖR MIG SÅ KÅT” ”VI HÖR IHOP” ”JAG DRÖMDE OM DIG” osv
.
Vi som berör påminner bara om andras egna slumrande ljus.
Vi som har konst som uttryck,
Om i musik, dans, gestaltning i teater, visuell konst, poesi och/eller lyrik o dyl. vi har ofta ett flöde, som en portal av energi som vi känner på olika sätt. Via hjärtat, andra via kosmos, andra bara intuitivt och på massa olika sätt i oändliga variationer, gränslösa i kreativitetens fria rymder – med ETT gemensamt vi har Flöde – som en gnista som är på. Flow.
.
I detta flöde, i detta är vi redskap för konst, för budskap, för uttrycket.
.
Vi är många som blir helt betagna i ett musikstycke, eller i en dikt för att det berör det djupaste i våra existenser, eller slår an gnistor i själen om en så vill kalla det. Själ. Eller essens.
Det är så lätt i en stund av eufori som just ersatt en gnagande tomhet, i en längtan efter närhet och hemvist i Ljuset, själva livsgnistan – som är vår grund (enligt mig) som Wikipedia förklarar så här: QI - ett begrepp från kinesisk folktro där den ses som en slags energi. Ibland översätts Qi till "livsenergi".
.
Ibland är vi avstängda från vår inneboende kraft, i den som inrymmer vår medfödda självläkeförmåga, intuition och spetsad varseblivning och annat smått och gott.
Så ”småttigt” att vissa kanske aldrig hinner upptäcka den, kraften…
Så småttig att det stora blir litet. Förminskat. Gömt. Nedtystat. Förringat … men ack så efterlängtat. Saknat. Saknaden utan namn. Varav många religioner står till hands och andra som vill lotsa oss fram, eller ta del av vårt ”tomrum” som ängsligt söker ett sätt att få mening och utfyllnad.
"Money talks" den har Du hört va? Den t.o.m. lockar om än det och än det, slutar alltid i brustna löften och krossade illusioner OM pengarna blev ett självändamål mer än ett medel. Ett medel för att finansiera osjälviska projekt för allas vinnande. Då är finanser mer praktisk än byteshandel.
Det är inte pengen i sig, eller redskapet som är "ont" eller "gott" det är hur vi brukar våra verktyg, våran palett av möjligheter som avgör, och syftet. Allt kan göras med olika medel med kreativitet, vilja och energi. Pengar är i vackra händer redskap för mångas lycka, men som vi alla vittnat i girigas händer ödesdigert och kan bli vårt arts utplånande. Girighet hos de med största fattigdomen inuti, syns gränslös, och det är en tragedi på många plan. Men för mig och många, är pengar bland mycket annat främst ett medel för hälsa, lärande, kunskap, glädje, kärlek, skönhet, generösiteter, överraskningar och delad glädje.
.
Många dämpar sig med rus, ”The spirit in the bottle” andra med religion som Marx ansåg var ”ett opium för folket” andra genom att ta ut alla gränser i farliga sporter som i t.ex bergsbestigning och fallskärmshopp, andra via idrott men mera passivt genom att skräna runt i idrottsarenorna i krigisk anda, kanske t.o.m tillfälligt styrkta av anden i flaskan, och som genom inlevelse i andras sport får reptilhjärnan att känna sig delaktig och stärkt … och så har vi de som jagar lyckan i andra partners, i romantik till idoga s.k. sexmissbrukare – med alla gemensamt – LYCKAN SÖKS UTANFÖR..
Jag är expert i detta, att ha gått vilse. Inget jag läst mig till, men väl erfarit.
.
Kraften …
.
Jag har själv redan som liten känt ”bandet” ett starkt minne var då som barn, som 9-åring jag läste Victor Hugos ”samhällets olycksbarn” och senare vuxen: Skrattmänniskan, och det händer då jag läser djupare filosofiska skildringar, de har den där tonen som får mitt ljus att lysa starkare eller en ton i samklang som höjer min frekvens.
Med vissa vänner kommer det ljus från skärmen och lyser upp rummet då vi skriver, de själva digitala enheterna blir hjälpmedel för ett fenomen jag kallat ”digital telepati” en variant där vi får tydliga bekräftelser på synkroniciteter. En skriver frågor t.ex och INNAN de skickats kommer exakta svaret, ibland ett svar långt från det vi just talade tidigare om, eller så dyker det två sekunder senare upp i flödet. Från någon annan någonstans ... i världen!? Rysningar … Rysningar ... så många bekräftande rysningar, så tvivel sopas som av en orkan bort. Jagas bort för evigt. Grundar total: TILLIT. Tvivlarna som påstår annat får vara där de är, vi tror det vi vill tro, som vi har förstånd till, utifrån våra referenser, erarenheter, preferenser och utifrån den verklighet vi VILL skapa, så stark är skapandets kraft: Vår önskan kan bli nästa stunds verklighet, men det är ett annat ämne. Nog så intressant.
.
Många menar på att vi är ett, med andra menar att vi inte är det - så det kan vi ju bara INTE vara, så tillvida att de som inte delar den känslan och filosofin inte vill i någon slags andlig fasiscim eller new age-fundamentalism att alla Oliktänkande ska bli ”tvångsinkluderade”! Det vore väl ändå barbariskt?
Att vissa verkligen känner samhörighet tror jag på, att många i grupp känner sig som En, och vill ha det så, respekterar jag, och många vill och känner så tack och lov genom eget val - men likväl även allt för många TYVÄRR omedvetna insnärjda i en s.k. kollektiv masspsykos. Mindre påfallande i sekulariserade länder. I länder med stark religion ja till och med i Fundamentalismen är ju själarna, de flestas, som kidnappade och i säkert förvar, många VÅGAR inte ens tänka eller ifrågasätta. Det skulle vara riskabelt på många sätt och initialt orsaka stor smärta.
.
HÄR DÅ? I Sverige, här får vi just nu uttrycka det mesta. Och här går många med sina tomrum:
fylla på fredag längtar nån, kandidera till höge politisk befattning önskar en annan, starta eget, hitta sig själv, träna som fan för SM-guldet nära, kämpa! ... bara toppa träningen, tokkn-lla önskar en annan, en annan hittar frid i sin s.k. ”sjukdomsidentitet” tillåter någon läkarkår ge dem oket ”sjuk” och utgår från det som centrum i sin vardag, söker likasinnade och befäster ohälsan kanske snarare än att fixera sig vid det friska och låta det ta över steg för steg, andetag för andetag. Smärtan kan vara en fallgrop eller en början till en insikt.

JA - för att det är så lätt att falla i gropen av bottenlös smärta – jag vet – därför skriver jag – för jag kom ut ur mitt egna fängelse – och jag tror att även Du kan det.

NEJ! För mig accepteras ingen sjuk dom, utan jag har av Dennis Ariton fått ordet ”hälsoutmaning” i en kommentar på Facebook för flera år sedan, ett ord som jag sparat i mitt hälsokartotek av vibrationshöjande ord, att omfamna. stärkas av och lyssna in. TACK Dennis Du sådde ett vackert frö i mig då jag slet febrilt efter hopp.
Sår, jag sår hopp, så av Mig får alla friska domar oavsett ”kronisk” eller ej, för finns det många delar som är FRISKA. Och ibland dör vi, ofrånkomligt, ja men så är det bara. Men vi finns kvar, är min erfarenhet och övertygelse. Ungefär som när vi bytte till högertrafik. Vi finns kvar – men på andra sidan. ??
.
Vi är i vissa faser i livet så rädda för övergivenhet och separation så tanken om allas enhet och frälsning lockar någon osv… I mitt fall har jag valt att ha en obändig tro på evig kärlek oavsett dimensionstillhörighet, och det är mer än en tro, den övertygelsen närs av alla s.k. paranormala fenomen jag upplevt. Så jag är trygg i min tro. Viss. Det har jag inte alltid varit. Jehovas vittnen t. ex ville i all välmening förklara att jag var vilseledd och att det var falska ljus i omlopp. De har de rätt i, att det finns mycket i vår eter - men ljusen som får hjärtat att tindra som ett oförstört barn går ej att förhandla bort, är det Äkta kärlek då kan vi bara dö och leva med den. Gnistan.
Så finns det dem som ingen längtan har, enfald eller lycka därom tvista de lärde – radion eller ljud är alltid på, och brus, sus, ingen tystnad att lyssna in det förlorade … självet.
.
Ja så kommer då vi som skapar – och bara rör om…
.
Jo då!
Och en har varit en syster i tidigare liv, jo absolut, tveklöst var det så. En annan var född i samma ägg som mig – jo då fullkomligt övertygat, vi var tvillingar. Jag trodde med män: Tvillingsjäl – "detta är vi". Listan kan göras lång över hur viljan till samidentiet uppstår.
En de som läst mina spirituella och vågade erotiska verk vill älska rakt av och då talar jag inte ytliga raggsamlag som på porrsiter, utan de vill åka till stjärnorna med mig.. Själfullt. Romantiskt. Vissa delar sina djupaste tankar om sin innersta längtan. Efter att ha läst ett par dikter!?
Jag har ju själv varit där så många gånger … fast inte på grund av poesi, mera förledd av emotion och passion, sökandes efter en trygg punkt … Utanför?! ... och jag har ...fallit, blivit knockad, berusad, raglat (utan en drog i kroppen) svimmat, gråtit, skakat bara kommit av att se den jag älskar djupt i ögonen – hitta själ – gnistan - på grund av passion – i tron att HAN, den utvalde var … mitt ljus. Som barn som ung, som medelålders, alltid lika sökande - Utanför…

VISST ”han” Yang förstärkte mitt Yin med sitt vackra. Visst vårat gemensamma sken i godaste vilja blev ett fyrverkeri, visst vi pratade som nyfunna att upptäcka världen, men återigen jag älskade egentligen honom för att han påminde om MITT EGNA LJUS... Och den … och hon.. och han… Och han. Och han... Och plötsligt händer något, vi tar farväl – och jag ser några med helt andra ljus, eller inget ljus alls, kanske hängde jag på dem min Gloria, precis som några läsare hänger på mig deras.
Projektion.
Andra kommer jag EVIGT att älska, vi är själsfränder, Kärleken evig men ändrar bara form.
.
Men oavsett, så här känner jag i min ensamhet som jag skrev om i en annan skrift - OM kraften jag får tillgång till då jag läker hälsoutmaningar; jag gör då som ett djur drar mig tillbaka, skapar lugn och tystnad, går in i djupet och finner tillbaka mina oanade resurser. Förundrad som här:

I solen öppnas portarna, muren öppnar upp en pärlemorsport och livet och min egna lustfyllda kår. Kärlekande Läkarkåren får studsa, jula, sväva, flyga, simma och framför allt dansa in gravitationskraften in i min hjärterymd, i mitt rike. I min vilja. I min sfär av förundrans eviga tacksamhet av att vara ovilse.
~♥?~

Ja, jag är som många ett verktyg.
I mitt fall FRÄMST ett verktyg, enligt min känsla.

Vi behöver i alla skeden lära oss skilja på handling och person. Skilja på verk och person. I "ont" som i "gott".

Verktyg, många av oss har "gåvorna" utvecklade.
En gåva jag fick innan jag föddes för att överleva embryonal stress, och några och jag trot, ingen vet, men att det kan vara en kompenserande kraft som tar vid för utsatta, Många vittnar om hjälp de fått i nödens stund.
Det är vackert.
Jag behöver inte veta, jag är nöjd med sakernas tillstånd. Innan jag kunde prata, kände jag ljuset och ämnar så vara ett med det. Kraften. Qi.
Jag är djupt från mitt Vildhjärta så Tacksam att jag ur mitt lidande ändå alltid lotsas av en kärleksfull hand, från andra sidan, oftast osynlig men ibland skirt transparant som skimrande dimröksvit… Älskar detta mer än mitt liv... Den renaste, kroppslösa, tankefria kärleken.
Genom detta - och TACK vare detta har jag kraft och VILL vara:
Ett verktyg - för att bortom religion, regler och dogmer att prestigelöst via poesi och olika uttryck påminna om min (jag måste typ nypa mig i armen hela tiden – ety dimensionerna krockar lite med logiken och mycket av allt vi lärt oss och inympas med i väst från Darwin till religion) ... jag vill påminna om min som Din inre kraft.

Vem är jag då, som vill detta?
Utåt sätt är jag fattig, titellös med nästan noll arbetsförmåga, för denna värld är inte den jag skulle skapat. Inuti har jag ett paradis – om jag inte blir störd med för mycket världsligheter. Jag är ingen att skryta om, på papper är jag noll. Det känns bra, att definieras efter sin titel, inkomst, ras, sexuell läggning, kön m.fl yttre kriterier, känns mest ytligt som ett ängsligt påmålat skal för osäkra med flämtande inre lågor. Jag köper inte den grannlåten. Gör Du?

:

;

Med detta sagt:
Jag och musikanterna m.fl. är inte Ljuset Du söker, vi är bara tändstickan som kan väcka släckta lågor eller ge lite extra glöd.
.
Vi är precis som Du i samma längtan efter att få vara de vi är.
FRIA – och att därifrån få medverka att skapa vår egna verklighet. Så det så. Låt oss så och odla på Kärlek, alla unika blommor i behov av olika vård, alldeles strålande vackra tillsammans, sköna i små grupper och några betagande en och en. Skin. Dofta.
VI ÄR oblyga som blommorna och bara växer och lapar sol och kysses av regn.
Kul va?
.
Och Den inre oasen – vid vilket namn, vid vilka symboler, vid vilka associationer vi nu vill bruka – men om vi kallar det ”inre paradis” så är jag galet övertygad om att Du också har det inuti.
.
Tror Du mig inte – så kan Du väl kika efter?
.
.

© DominiQue NVC Costa
#ORD flödandes rakt ur min existens och hjärta med
Tavlan som jag bara fick genom mina fingrar på kurs hos älskade vännen Ewa J Sundberg med Vedic Art ett av de mest helande, roliga, busiga, läkande, snabba och effektivaste hjälpmedel som finns om en vill få hjälp att finna sitt ljus, som upplevelsen när jag målade denna, då kände jag - och resencerade senare så här:

Något otroligt hände då jag gick första kursen i Vedic Art, och blev introducerad i de så välbekanta Vediska principerna (som sägs vara nedärvda inom oss) - jag kunde tanka ner mitt Universum, mitt hem via penseln ner på papperet - det var som jag för första gången blev förankrad på riktigt i mitt djupaste själv - jag fick något som är självklart för många: en RYGGRAD.
Efter kursen har magin bara fortsatt.
.
Vi blir medvetna om våra rytmer och inre Sanningar. Vedic Art är enligt mig mycket verksammare än terapi - för det går bortom orden - ner på djupaste eternivå. Vi har ju alla svar inom oss - så vad kan vara ljuvligare än att få måla sig fri?
Hela sig med färg? Ta fram barnet.
.
#Tror_Du_mig_inte – så kan Du väl måla?

Eller nått? ??
.
Ljus & Kärlek
.
DS Den Själsnakna

#Ljuset #Qi #skaparkraften #inrestyrka #IAm #VedicArt #Poesi #Konst #Helande #Självläkande #Godtro #Barnatro

#SYSTER_I_TIDIGARE_LIV_GÖR_MIG_SÅ_KÅT_VI_HÖR_IHOP_osv

Vedic Art - Frigörande konst - Konstkurser av Ewa J Sundberg

________________________
"Det står ett ljus i mörkrets vrå
och ger känslorna ro
Nu behöver jag aldrig mer vara rädd
Ty ljuset är med mig i alla mina livsdagar"
DominiQue 8 el 9 år