Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ensam

Rummet är fyllt av människor
och jag känner mig ensam.
Jag tittar runt på dem alla
Deras, leende, ansikten och deras gladfulla skratt hörs.
Jag känner mig osynlig.
Jag kan se dem, jag kan höra dem
men dem ser inte mig, dem hör inte mig.
I ett rum fullt av människor, dör alltid en bit av mig.
Människor kommer och går,
planer görs.
Jag tittar på medan livet händer för alla.
Medan jag känner mig osynlig.
Staden är fylld med människor
och jag, känner mig fortfarande ensam.
Människor kommer och går,
Rusar till jobbet eller till skolan.
Jag tittar på när livet händer runtomkring mig.
På många sätt är jag en del av det liv som händer runt om
och ändå är jag osynlig.
Ensam i en stad fylld med människor dör en bit av mig.

Mina känslor är bortom kontroll,
utom kontroll.
Min själ skriker för uppmärksamhet.
Mitt hjärta gråter ut.
Sorgen inom mig, en del av vem jag är begär att bli hörd.

Men jag är ensam, i en värld full av människor
och en annan del av mig, osynlig för andra , dör tyst.




Fri vers av Matiilldaa
Läst 579 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2018-05-31 19:29



Bookmark and Share


    Jagbarafinns
Denna text satta ord på mina känslor just nu. Tack för att du fick mig känna att andra kan känna som jag.
2018-11-08

    ej medlem längre
Du skriver skitbra! Känner igen mig i dikten som är full av känslor och språket är utsökt!
2018-10-15

    ej medlem längre
Gillar slutet.
2018-05-31
  > Nästa text
< Föregående

Matiilldaa
Matiilldaa