Du, någon ny jag aldrig förr här mött
ändå är allt liksom jag känt dig innan,
vi går som våra vägar sammanstött
där trygga trådar trås till hopförtvinnan.

Fastän jag förr har levt här halvt förklätt
att gömma bort en del av spel däri
så tycks jag se dig helt och lyckolett
och inget alls blir skådespeleri.

Emellan skratt från våra skrymsel, Katta,
jag känner trygghet, tro och empati
och blottar allt - jag spelar ingen roll.

Själsfränder vore vi, jag vägrar fatta,
med denna möjlighet till harmoni
att vägar snart skall gå på skilda håll.