och när du samtidigt lägger dina händer på mina knän, höfter och fötter. i all detta renas jag. gråten kommer ändå. kommer i sjok. hulkandes osnyggt.

du var ju för fan den. den. och ändå aldrig. som visste jag det från start. och ändå föll jag. föll hårt i sten, i chimär, i sank, i solparasollers bländande skugga. och du, du är snygg och jag gillar och blinkar, vi vet att det är ett spel. men aldrig med dig. jag kunde inte spelet. jag föll. schack matt.

så är jag bara en bonde för dig. den man flyttar först.

och när du samtidigt stänger mig ute. smutsar mig. bekräftar min ovärdighet. oduglighet. är jag inte mer än det.

tusen förlåt räcker inte. inte för någon av oss längre.