Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Flickan jag inte känner

Flickan jag inte känner skickar hejdå
Ett kort avslut på något som aldrig fanns
Jag rör vid rummets mörker
Medveten om frånvaron av väggar
Det är själva mörkret i oss och runt oss
Som gör tillvaron till ett rum
Och det rummet är låst
Jag ser inte men hör och vet
När hennes utplåning sker
Vi säger utplåning här
Självmord är inte ett ord
Telefonen slutar vibrera i handen
Och jag vet att hon är borta för evigt
Det är min tur nu
Jag väljer en människa
Pojken som satt bakom mig på tyskan
Och jag vet att han kommer utplånas som jag, som vi
Jag skickar hejdå
Och hör långt borta i mörkret hur hans telefon börjar vibrera
Jag gör mig redo medveten om
Att det sista som försvinner
Är leendet som aldrig upphörde att vara falskt




Fri vers av Amanda N
Läst 291 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2018-06-02 07:54



Bookmark and Share


  Goraxy 89 Orion VIP
En dag då solen står högst så försvinner alla skuggor !!!
2018-06-02
  > Nästa text
< Föregående

Amanda N
Amanda N