Jag är nu framme vid 1988
Jag följer min pappas livslinje
Dennes historia
jämförd med min.
Är intressant att följa
De två skiljer sig dock avsevärt åt.
Då skulle,
liksom jag,
”senior” fylla 47.
50-årsstrecket närmade sig med stormsteg.
Han var redan skild med en vilsen tonårspojke i hemmet.
Dottern flyttade med mamma några gårdar bort.
Han drogs med ett jobb han avskydde av hela sitt hjärta, men gick ändå plikttroget dit.
Drömmarna var svåra att tyda men någon sorts vision måste ha funnits.
Fokus lades på idrott.
På sonens sökande, brokiga livsstil.
Och
Att ha kul och leva livet till fullo
Det
blev en ledstjärna.
”Man lever bara en gång”
”Livet går inte i repris”
”Allting ordnar sig”
var visdomsord jag fick med mig.
Det skänkte mycket glädje,
Men också en stress.
En osynlig press över att få ut maximalt.
Fånga livet i dess flykt.
Greppa det där lyckliga som pappa var så bra på.
2015 tog resan slut
på andra sidan jorden.
Långt, långt bort
Fjärran från norrländskt tunnbröd, längdskidor och älskade barn och barnbarn.