Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Bara en inledning. Jag kommer troligtvis att skriva mer efter hand som.


Oskulden Dog Ung ... [1]

Oskulden dog ung och det var där och då allting gick oläkligt sönder. En mur började byggas upp, sakta men säkert allt högre och tjockare. Vakter installerades. Till en början var såväl muren som vakterna avsedda att skydda mot den yttre verkligheten men efter hand som tiden gick började även en inre mur byggas upp, en mur som stängde inne iställer för att stänga ute, och vakterna som blivit allt fler vände nu även sina blickar inåt.

Rösterna som börjat viska redan vid oskuldens begravning, i syfte att om inte läka så åtminstonde lindra symptomen, hade blivit allt fler och inte alla ville väl. Det var för deras skull den inre muren började byggas. Det var dem vakterna bevakade.

Så skapades mellan murarna ett sorts tillstånd som varken var dröm eller verklighet. I murarnas mellanrumsvärld förökade sig rösterna, så som svampar trivs där det är fuktigt, mörkt och kallt, och växte sig allt starkare.

Vissa utvecklades till lekfulla vänner som bröt ensamheten och höll själens mörker på avstånd, andra växte till beskyddare som klev fram när de behövdes för att skapa trygghet eller rädda pojken som bodde i mellan murarna från verklighetens tyranni och barbariska övergrepp, om det nu verkligen var en pojke som bodde därinne. Alla yttre tecken tydde på att det var så men själv var invånaren inte lika säker som yttervärlden verkade vara.

Puberteten gjorde inte frågan lättare eller mindre förvirrande, snarare tvärtom. Allt oftare fick pojken för sig att han var en flicka, eller åtminstonde någonting mittemellan flickan och pojke. Vad nu det skulle vara. Det hade flickpojken ingen som helst aning om förrän långt långt senare.

Det blev heller inte lättare av att flickpojkens mamma var ständigt närvarande under i storts sett varje vaken timme, skolan undantagen, och vägen dit och hem igen. Å andra sidan, tog det mer än fem minuter längre än vanligt bombarderades hen av frågor om anledningen till förseningen. Oftast fanns det ingen anledning eller förklaring, åtminstonde ingen som hens mamma godtog.

Flickpojken lärde sig därför snart att gå kortaste, snabbaste, rakaste tänkbara väg från skolan till hemmet utan att stanna eller prata med någon, utan att slå följe med någon som kunde sinka hen.

Inte heller underlättade det att flickpojkens mamma avfärdade hela den verklighet hen levde i som fantasier och rent nonsens. De försök att beskriva verkligheten mellan murarna och innanför hen gjorde möttes av oförstående ögon och avvisades som strunt eller som obegripligt, konstigt och varför kunde hen inte rita leende solar och grönskande sommardagar med glada lekande barn, eller skriva berättelser som inte slutade eller började med att någon dog.

Det var de andra rösterna som kom fram i dessa ofta våldsamma beskrivningar av verkligheten, de röster som inte ville flickpojken väl men som var en del av hens egenhändigt skapade verklighet mellan och innanför murarna.

Ordet, det i allt större hemlighet nedtecknade ordet, blev flickpojkens ventil för att slippa höra rösterna som ville hen illa, för att slippa bli sprittsprångande galen.




Prosa av The Red Crow
Läst 182 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-06-02 18:03



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

The Red Crow
The Red Crow