Det vackraste skratt. I regnbågs skimrande pärlemor. En kyss med smak av livslust. I mina händer jag bär regnskogens mystik. Ett självporträtt inramad med ett hav av snäckskal. Att segla på utslagen passionsblomma, som att älska fastän natten ser på. Att krypa ihop och gömma mig så att jag nästan inte syns. Tyst, så tyst. Obemärkt. Knölsvanens vaggvisa och jag tror att i drömmarna vore jag som ett stjärnfall i dagsljus. Att söka sig själv. Att finna sig själv. Att finna den jag söker. Naket, skört och ömtålig. Jag förundras över mitt eget djup. Så djupt som havets botten.