Redan medlem?
Logga in
en text direkt ur märkligheten..
än en gång stillar jag mig
Jag kommer aldrig mer att närma mig med annat än att jag dödar dig. Inga dagar går i likgiltighet. Det händer att jag gråter. En knytblus och ett varmt leende lurar de flesta. Jag är en ödmjuk jävel. Syna mina kort och du ska bli varse. Banden runt min hals får bli symbol för sorgen, de är vita och i siden. Jag håller mig för god för broderier i guld, målade i sirliga bokstäver som inför en jordfästning. Jag kan inte bestämma mig för om du är värd. Dagar går i stumnad och för vart steg så orkar jag ett till. Jorden är den vanliga grå, och solen är den vanliga blå. Hur jag såg det röda. Det vet bara Jupiter och aftonstjärnan.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 309 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2018-06-04 22:15
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |