Veknade. Stärktes. Veknade. Stärktes.

Undkom mycket… Endast till onyttigheten
att därmed ledas till mer oförglömlig bitterhet
när min kärlek skänktes bort för att få känna;
väl vetande att sorger leder fram till lidandet.

Påtvingad missklä livet grånat och gistet;
klart är att erinringarna mest blev hårda hjärtskrik
från upprivande flagnade minnesbilder
där den ärvda tidens vindkantringar ständigt kväst mig.

Veknar. Stärks. Veknar. Stärks. (Fortfarande…)

*

Tar här det sorgfria, det livsdugliga, tillrätta:

Är stärkt till att infånga mitt sinnes medvetande,
inifrån - med en kärkommen tankeklarhet -
märkbart lättad har det nya sinnets renhet öppnats.

(Lugnet, Viljan, återvänder - återställer glädjekällornas plats.)

Vägrar nu att härdas först när tjälen vägrar lossna;
närhelst en kall hjärtesuck blir till en hemmastadd vän.


Att härdas är att värna om det äkta i Livet.