Det är något med hur mitt namn flyger från dina läppar på ett annat sätt.
Ett sätt som gör att jag tappar fattningen totalt och jag känner mig så totalt omtyckt.
Självklart är det inte så du menar.
Det finns ingen dold mening i ditt sätt att säga mitt namn.

Men det är då jag kommer ihåg det.
Att du en gång älskade mig.
Och du brukade använda hela mitt namn när du pratade med mig.
För det var så du var uppfostrad och du råkade bara hitta någon som älskade det.

Jag vet hur du skulle se på mig idag om jag nämnde det.
Om jag sa dom sakerna som vilar på min tunga varenda gång du rör mig.
En hand på axeln
Du sätter min värld i gungning
En kram
Jag brinner upp.
En blick
Jag faller
Ett leende
Du är perfektion och lite mer.