Jag lägger dig som ett vackert minne i fållkanten på min klänning. I dig var jag alltid vacker, alltid rätt, alltid smart. Och vi var en chimär. Du är någon jag inte längre känner. Såklart är det en sorg. Låt mig nu sörja. Jag orkar inte rubbas.

Om katastrofen kommer. Om. Jag är redan där. Broschyren hjälper föga. Men visst är det ändå bra. Sen, om, när.

Du lägger dig som ett barn i mitt sköte.  Jag vaggar och tröstar det som inte kan tröstas. Och den som inte vill, kan jag inte nå. Jag försöker inte längre. Jag är ingen Don Quijote. Även om jag en gång var.

Somna sol, sov måne. Vakna stjärnor. Tiden kommer när varven möts.